Wow vilken förlossning!

Här står jag med en nyfödd bebis i famnen. Och det är inte vilken bebis som helst utan det är den första bebis som jag hjälpt till världen! JAG HAR FÖRLÖST DEN FÖRSTA KVINNAN I MITT LIV!

Direkt när vi kom till jobbet i morse gick vi in i ett av förlossningsrummen och där låg en kvinna som precis börjat krysta. Det var hennes tredje graviditet och jag var väldigt sugen på att få leka lite barnmorska. Jag tog på mig skyddsutrustningen och gick fram till sjuksköterskan som stod vid mamman. (Sjuksköterskorna i Namibia får under sin utbildning även behörighet till barnmorskeyrket så alla legitimerade sjuksköterskor är även legitimerade barnmorskor.) Hon förstod snabbt att jag ville sköta jobbet och det tillät hon. Jag har varit med vid många många förlossningar då jag jobbade på förlossningen i somras, men då endast som undersköterksa. Jag har även sett några förlossningar här i Afrika och idag fick jag äntligen göra det jag längtat efter - vara "the one in charge"! Annie fick göra det i måndags och idag blev jag den lyckliga.

Det går vädligt annorlunda till här på förlossningen jämfört med vad jag är van vid i Sverige. När man först kommer dit blir man undersökt i ett rum (admission room) och blir sedan antingen hemskickad, inlagd i ett väntrum eller direkt skickad till förlossningsrummen. I de små små väntrummen ligger patienterna två och två och väntar på att livmodertappen ska öppna sig och att värkarna ska komma igång. Här blir man undersökt varannan timme och vid undersökningen kör man, förutom vanliga kontroller som t ex blodtryck&temp, även en CTG (cardio-toko-grafi) som visar barnets hjärtfrekvens och livmoderns värkarbete under ca 20 minuter. I Sverige är denna igång nästan hela tiden när mamman läggs in, ända tills barnet är ute. När det är dags att föda måste mamman även byta rum - hon får ställa sig upp och gå längst bort i korridorern för att gå in i ett förlossningsrum där krystarbetet börjar. Det är inte alltid man hinner in dit dock, eller så är alla rum upptagna, och då föder man i sitt väntrum i stället.

Smärtlindring är inget som används här förutom när förlossningen är över och man ska sy ihop underlivet. Det är inte helt ovanligt att sköterskan tycker att mamman tar för lång tid på sig att krysta ut bebisen och (VARNING FÖR KÄNSLIGA LÄSARE) tar då fram saxen och klipper ett jack i underlivet så att hålet för bebisen blir större. Det används ingen bedövning vid klippningen och inte heller lustgas erbjuds. Panikskriken från mamman när detta händer är nog bland det värsta skrik jag någonsin hört. Det är ren tortyr! Lokalbedövning används som sagt endast efteråt när man syr ihop. Epiduralbedövning är bara att glömma om man inte ska genomgå ett kejsarsnitt. 

Så ja.. Denna kvinnan hade alltså precis börjat sitt krystarbetet och efter ca 20 minuter blev sjuksköterskan väldigt arg på patienten för att hon "inte tog i" och att hon inte gjorde som hon skulle och inte tryckte ut sin bebis. Jag försökte stötta mamman genom hela arbetet men det var svårt när sjuksköterskan stod bredvid mg och bara skällde på patienten och hotade mamman med att barnet skulle dö om den inte kom ut nu. Den största skillnaden i förlossningsrummet är nog att de inte har någon CTG uppkopplad under tiden så man vet inte alls hur barnet mår under den jobbiga vägen ut... Tillslut tröttnade sjuksköterskan på mamman och gick ut ur rummet - jag och Annie var då helt själva där! Och självklart fick ungen för sig att komma ut just då.. Så jag fick förlösa helt själv! Det var lite kritiskt, mamman var helt slut och orkade knappt pusha sista biten när huvudet var ute så Annie sprang ut och försökte hämta sjuksköterskan igen.. men de hann inte komma tillbaka i tid utan jag fick dra ut ungen själv med hjälp av mammans svaga krystande och tillslut kom en liten flicka ut! Det var en helt fantastisk känsla!! När Annie och sjuksköterskan kom tillbaka tyckte vi inte att barnet mådde helt bra så vi tog med barnet till ett rum som är en typ av "akutrum" och efter några låååånga minuter där med syrgas och slem/fostervattensugning var allt bra. Bebisen var såå söt! Det var dock lite jobbigt att se besvikelsen i mammans ögon när hon fick reda på att det blev ännu en dotter.. Hon sa att hon önskade att det var en kille.

I Sverige får barnen K-vitamin direkt efter födseln men det får de inte här, alla mammor får dock en injektion med oxytocin för att livmodern ska dra ihop sig och sluta blöda. Man tar inte heller några blodprover ur navelsträngen som vi gör i Sverige. Jag fick även kontrollera och väga moderkakan när den kommit ut, se till att den var intakt, att hinnan inte har något hål i sig och att navelsträngen har tre blodkärl. Allt var ok! 

Detta var en otroligt häftig upplevelse och jag är så glad att allt gick bra! Det är så fantastiskt hur kroppen fungerar och att detta är möjligt. Jag vill verkligen bli barnmorska, det är en sak som är säker!

Förlossningsrummet:

CTG-apparat:

Förvaringsrum:

Bebissäng: