Vilken vecka det har varit! Jag har varit med om flera olika fall på akutvårdsavdelningen som inte hade behövt sluta så hemskt som de gjorde om det bara fanns rätt inställning, kompetens och utrustning på sjukhuset.
En av patienterna som var i min ålder hade varit gravid. Under tiden hade hon fått tuberkulos och sepsis som tyvärr ledde till missfall. Följderna av en icke-korrekt behandling av detta blev senare hjärnhinneinflammation + vattenskalle och hon råkade även ut för ett hjärtstillestånd på avdelningen - som hon lyckligtvis(eller oturligt nog?) överlevde. Som om inte detta räckte så kom läkaren med grädden på moset här om dagen: ett HIV-test som visade positivt. Denna tjej mådde som ni förstår allt annat än bra, och inte hade hon några anhöriga/vänner som kommoch hälsade på henne där hon låg dag ut och dag in.
En annan patient som jag hade hand om låg i diabeteskoma med misstänkt ammoniakförgiftning, men eftersom maskinen som analyserar blodgasprover (detta blodprov håller jag i på bilden ovan - efter att ha sprungit runt med det på halva sjukhuset) var sönder så kunde vi inte få reda på vad som var fel med henne och hon kommer nu troligtvis gå bort vilken dag som helst - pga diabetes! Kvinnan är i 45årsåldern och väger 31kg... De vanliga blodtrycksmanchetterna är därför alldeles för stora och det blodtryck som visas blir därmed fel.. Men det "är inget att göra något åt" tyckte personalen. Jag och Annie letade dock upp en annan och hittade tillslut en som passade:
Den röda är en vanlig storlek - den andra använde vi då den passade perfekt.. den storleken är egentligen anpassad för bebisar! På denna patient såg vi även till art hon fick tillräckligt med syre genom att byta från syrgasgrimma(som ger max 5l syrgas genom näsan) till en syrgasmask där man kan ge mer syrgas och den funkar även när patienten i fråga andas med munnen - som denna kvinna gjorde. Det tog 30 sekunder sen hade saturationen stigit från 75% till 98%. Så små grejer som gör sådan skillnad - om man bara har den rätta kunskapen och viljan att hjälpa patienten.
Eftersom min "handledare" som jag hade denna patient med inte var på plats när läkaren kom blev det jag som fick vara med i diskussionen kring patientens tillstånd och även vara med i ställningstagandet till vidare behandling och insatser. Det var mycket lärorikt för mig, men det kanske hade varit bra om en legitimerad sjuksköterska fanns på plats också!
Det som har tagit mest på mitt psyke denna vecka är dock en tredje patient som fick hjärtstopp. Jag såg att några andra sjuksköterskor satt på en säng och tryckte lite på patientens bröst och gick fram och frågade vad som hände. När jag fattade att patienten i fråga inte hade någon puls och att det de försökte med var art återuppliva henne med hjärt-lungräddning gick adrenalinpumpen igång än en gång i min kropp. Jag har aldrig förr gjort det på en riktig människa men jag insåg direkt att jag kunde det 100 gånger bättre än de andra som hade hållit på ett tag. Efter att jag och två till utbytesstudenter tagit över hela situationen insåg vi efter ca 20 minuters HLR att det var för sent. Den 41-åriga kvinnans liv gick inte att rädda. Jag kunde inte hålla mig, tårarna kom och jag var tvungen att gå ut. Jag var så otroligt frustrerad över att personalen på akutvårdsavdelningen inte ens kan ge korrekt HLR. Inkompetensen och den nonchalerande inställningen som finns bland personalen var nog det som fick bägaren att rinna över för mig. Denna kvinna hade utan tvekan överlevt om hon vårdades på ett sjukhus i Sverige. Det hade inte behövt gå så snett som det gjorde...
Jag känner ändå att jag har gjort en bra insats denna vecka. Jag har varit med och stöttat flertalet patienter och gjort mitt bästa utifrån omständigheterna. Det är detta som utvecklar min egen kompetens och det får mig att reflektera över mitt bemötande och även över vilken otrolig viktig roll och stort ansvar jag kommer ha i mitt framtida jobb som sjuksköterksa!
Detta är bara några exempel från allt jag upplevt i veckan - och vi ska vara på samma avdelning nästa vecka. Det ska bli intressant!


Det borde finnas fler som du i världen. Du är fantastisk :)
SvaraRaderaAw..tack :)
RaderaHåller helt med föregående talare! Hoppas på kloning. Saknar dig så mycket! Kram Hanna och grabbar 😊
SvaraRaderaVad söt du är! Saknar er i Linköping också, kommer och hälsar på i december sen! :) Kram!!
Radera