Man får verkligen lära sig att vara självständig och ta egna initiativ och beslut. Vi tillbringade några timmar i "dressing room" dit patienterna kommer efter att de blivit påtittade av läkare. Där är huvudjobbet för oss att sy igen patienternas uppskurna kroppar och lägga på förband över såren, men även ge olika injektioner, till exempel smärtlindring eller stelkrampssprutor. Vi hade ingen direkt handledare så det var bara att försöka tyda läkarens runskrift i pappersjournalerna och jobba på.. Vi sydde en tjej i 25årsåldern i pannan som blivit misshandlad med en flaska, de ärren kommer nog inte bli de finaste tyvärr..och jag var tvungen att raka av lite av hennes flätade hår också. Men hon slutade blöda i alla fall!
Den händelsen som jag sent kommer glömma från denna natt är när en man kom in med en knivskada på underarmen. Det var mycket blod, men på något sätt har jag blivit härdad mot det här nere, det är liksom vardagsmat. Men när jag och en sjuksköterska fick bort bandaget såg vi att det var värre än bara en av alla knivhugg - här var nämligen en artär avskuren så blodet bara rann! Jag har aldrig sett så mycket blod pumpas ut ur en människa. Och NU blev det fart! Som jag sagt innan går allt väldigt långsamt här, men nu har personalen visar att de KAN skynda när det verkligen är kritiskt. Det tog inte många minuter innan vi var inne i ett avskilt rum och läkaren kom in. Jag och läkaren jobbade på, jag assisterade - läkaren försökte sy. Och efter många om och men var både artären och armen ihopsydd igen! Jag har nog aldrig i hela mitt liv fått så mycket verbalt skit kastat mot mig under en så kort tid, jag var väl någon typ av papperskorg för läkaren där inne. Jag hade lite för många uppgifter att hålla reda på med tanke på att jag bara har två händer. Det är lite svårt att hålla lampan i rätt vinkel samtidigt som jag ska öppna upp förpackningar och på samma gång hålla patienten nedsövd med intravenösa injektioner stup i kvarten. Men det får man inte säga utan jag som student ska bara ursäkta mig och göra som läkaren säger. Jag fick bita mig i tungan många gånger för att inte säga något som läkaren inte ville höra. MEN tillslut lyckades vi som sagt - så i natt har jag varit med och räddat liv!! Adrenalinpåslaget var maxat och jag var tvungen att ta en paus efter incidenten för att inte börja gråta.. Men nu i efterhand känns det bra!
Under nattens gång har jag även fått sätta nål, hänga dropp och administrerar läkemedel. Mitt i allt började vi känna brandrök och det visade sig att det brann på sjukhuset!! Men "eftersom det var på våningen över behövde inte vi bry oss". Så vi jobbade på där i röken men brandmän som sprang in och ut.. Tur jag hade munskydd - det skyddade väl lite mot röken.
Så ja, det blev en spännande natt med många händelser. Akuten är ett bra ställe att vara på som student tycker jag, för man blir verkligen testad på sin kunskap och det är även bra att få öva på att jobba under pressade situationer!
Nedan: en bild tagen utanför akuten när brandbilarna kom. Man ser även en patient liggandes på marken.. En helt vanlig natt på akuten helt enkelt!
Nu är jag precis hemkommen efter att ha spelat paintball i drygt 2 timmar med detta härliga gäng:
Det var riktigt kul, men nu har jag blåmärken hör och var på hela kroppen. De små färgbollarna man skjuter på varandra snärtar väldigt hårt!
Om några timmar ska vi ut och äta och ha en riktgt kul kväll. I morgon åker de tre svenskarna som bor i poolhuset med mig och Annie hem.. Såå tråkigt!! *snyft😢* Så vi ska verkligen njuta av sista kvällen ihop nu. Vi kommer sakna er här Josefin, Evelina och Märta!
Så ja.. Blod, svett och tårar kan summera detta dygn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar