Dag 2 i Kapstaden - Robben Island & township-tour

Gårdagens flygresa gick bra. Kom iväg lite väl sent hemifrån (chauffören, a.k.a Kenton, hade roat sig lite för länge under natten) och det fanns ingen bensin på bensinmacken när vi skulle tanka bilen, men jag kom till flygplatsen och hann checka in både mig själv och bagaget + dricka en kaffe innan det var dags att gå på planet. Tur för mig att avgången var 40 minuter sen... Väl framme blev jag upplockad av en taxichaufför som stod och väntade på mig med en sån där skylt med mitt namn på (well, det var Annies namn för vi hade bokat hostelet i hennes namn) och det var såå skönt att komma fram efter en 20 minuters biltur genom staden. Jag var väldigt trött och det var så varmt så jag orkade inte göra så mycket på kvällen. Jag och Annie gick ut och åt middag annars spenderades tiden "hemma".

Jag är nu hemkommen från en svettig men intressant dag! Förmiddagen spenderades i en minibuss med en guide som visade oss runt i de olika kåkstädederna här i Kapstaden och berättade många intressanta saker om "apartheid" och "district six". Nedan är en skylt från ett museum (som förövrigt drivs i samarbete med Sverige) som säger en hel del om apartheid-tiden här i Sydafrika. 

Det var väldigt rörande att se och få allt detta berättat för sig (av människor som själva varit mitt i det!), jag reagerade starkare än vad jag trodde att jag skulle göra. Hur kan människan vara så hemsk..vi är väl alla människor och lika mycket värda oavsett färgen på vår hud eller var vi kommer i från. Jag blir så arg, så ledsen..

Nedan kommer lite bilder från olika delar av Kapstaden. Vi besökte den äldsta kåkstaden Langa (som betyder sol) och en annan gammal kåkstad som heter Nyanga (måne). 

Det påminner lite om Katutura i Windhoek - människor som bor i plåtskjul. Nedan ser man en av de allmänna toaletterna som staten ställt dit efter protester från invånarna. De har även dragit el och vattenledningar hit, vilket underlättar för människorna som bor där.

Här är ett område i Langa. Det bor oftast två familjer per "lägenhet" här. Förr var dessa byggnader till för män (ja förstod inte riktigt varför/hur) och då bodde de 16 personer på samma yta! Vi fick förmånen att gå in i en av lägenheterna för att se hur det såg ut på insidan:

Gemensam toalett:

De håll på att tvätta när vi kom dit. Med "de" menar jag en mamma med hennes dotter som kanske var i 8årsåldern. Jag undrar hur barn i Sverige skulle reagera om föräldrarna bar dem att tvätta familjens tvätt.. Lillebrorsan min kan väl knappt lägga sina egna smutskläder i tvättkorgen, och han är 15! (no offense Simon, du vet att jag älskar dig!)

Ovan ser ni trädgården och nedan är en bild på en kiosk och en frisör.

Det ser lite vingligt ut, eller vad tycker ni?

Vi fick även gå in på en skola/förskola som en äldre kvinna startade upp 2008. Vilken glädje och vad mycket kärlek det är hos barnen! Alla ville vara med på kort och känna på mitt hår. Här får de till exempel lära sig läsa och skriva och mycket annat. Det är ett fullspäckat schema från 06-17, kvinnan som driver stället har stora förhoppningar och drömmar om skolan - "Education is the key" står det på plåtskjulets utsida och hon förklarade för mig att hennes vision är att utbilda barnen i Langa så att de kan utveckla livet här när de blir äldre. "Jag är ju för gammal för att göra något nu" sa hon och skrattade lite. Jag blev så faschinerad av hennes jobb hon åstadkommit än så länge.

Här tillagar en kvinna en av Kapstadens "local food" - fårhuvud. Kinderna ska visst vara goda, men vi smakade inte...

Efter en mycket intressant förmiddag så var tanken att vi skulle äta lunch och sedan hoppa på båten som skulle ta oss till Robben Island. Men det där med lunch fick vi hoppa över. Det var nämligen en trafikolycka på vägen till båten och vi fastande i en bilkö. Vi fick aldrig reda på vad som hände, men vi såg massor med rök och när kön började rulla igen fick vi se en bil som hade brunnit. Hur det hände vet vi inte dock. Vi var rädda att vi skulle missa båten (sista avgången) men som tur var så var avgången försenad - jag har aldrig varit så glad för African Time som jag då. Som sagt, lunch hanns inte med men vi kom ombord på båten. En härlig 20 minuters båttur till en ö utanför Kapstaden väntade oss - havet är ju så underbart!

När vi klev ombord på ön fick vi en guidad busstur runt ön och vi slutade med att gå in på fängelset där bland annat Nelson Mandela var fånge på grund av sin kamp mot apartheid. Guiderna som vi hade på ön var före detta fångar på fängelset och det var både spännande och intressant att lyssna på dem, de hade så mycket att berätta. I rummet nedan bodde en av guiderna under 6,5 år tillsammans med 59 andra fångar som alla var "politiska fångar". Närmast i bilden ser ni en madrass (det var mer som en filt) som var sängplatsen för fångarna i början. Senare kom våningsängarna som syns längst bort i bilden.

Nedan är Nelson Mandelas cell. Här, på en 2x3m yta, spenderade han 18 år av sina 27 år i fängelse. En "madrass", ett litet bord, en bokhylla och en tunna var allt som fanns där. Tunnan, som var hans toalett, tömdes en gång/dag. Mysigt, eller hur? Vi fick det berättat för oss att det fanns ett bibliotek på fängelset dock, så han kunde ju läsa i alla fall.

Som sagt, det var en lärorik och intressant förmiddag, men väldigt varm. När vi kom i land igen tog jag en liten promenix vid the waterfront. En väldigt mysig stad måste jag säga, speciellt om man jämför med Windhoek! Vi tog även och åt en efterlängtad lunch(eller..middag?) på MacDonalds.. JA Donken finns här!!.. mätta och belåtna blev vi, men vi unnade vi oss även en kanelbulle från Cinnabon. Sen tog jag mig en rundtur i ett köpcenter och försökte att inte köpa på mig för mycket skitsaker. JAG HAR JU REDAN TRE KILO FÖR MYCKET I RESVÄSKAN!

Jag är så glad att vi bokade flygresan hem till Sverige med en mellanlandning i Kapstaden. Men det finns så mycket att se och uppleva här som jag inte kommer hinna med på de få dagar vi är här, så det blir nog att boka en ny resa hit någon gång i framtiden! Ikväll ska jag bara ta det lugnt på vårt hostel för att imorgon bitti bege mig ut på äventyr på en surfingbräda!

Puss&Kram från Kapstaden!

Hej då Windhoek!

Lördagen den 28 november 2015. Dagen som för tre månader sedan kändes så långt bort och dagen som jag längtat efter samtidigt som jag nu inte vill att den ska ta slut. Det är nämligen sista dagen i Namibia. Tidigt i morgon åker jag till flygplatsen och sätter mig på ett flyg som tar mig till Sydafrika. Mina sista dagar här i Afrika ska jag nämligen spendera i Kapstaden. Annie har redan åkt dit, så det blir en flygresa på egen fot.

Veckan som gått har bara sprungit iväg. Har egentligen inte gjort något speciellt, bara njutit av det underbara vädret och tagit vara på de sista dagarna med alla vänner som jag har fått här. Har även flera gånger försökt packa mina väskor, och det går väl sådär! Har samlat på mig för mycket under dessa tre månader.. Får se om jag lyckas stuva om lite så att jag får med mig det jag vill hem!

Idag har jag träffat mina vänner från Namibia igen för att säga hej då, och ikväll har jag "firat" sista kvällen med gänget på Skybar på Hilton hotel, en riktigt lyckad kväll! 

Hej då Windhoek, hej då Namibia, Hej Sydafrika!

Galenskap med endorfinrus

En sak är säker - att åka upp i luften med ett litet flygplan utan dörr, där fönstrena och andra delar var lagade med silvertejp, och att vid ca 3500 meters höjd sätta sig i öppningen med benen dinglandes utanför och sedan kasta sig rätt ut i luften för att falla fritt i 30 sekunder innan en fallskärm fälls ut - det är en känsla som inte går beskriva med ord, men som absolut är värd att betala 2000 kronor för att få uppleva. Denna galenskap, som förövrigt kallas att hoppa fallskärm, utsatte jag mig för i helgen och endorfinruset sitter fortfarande i!

Nedan är några av alla bilder som kameramannen som hoppade bredvid tog under den ca 5 minuter långa färden ner. Här på den första bilden ser jag lite lagom rädd ut, adrenalinet pumpas runt i kroppen!!

Men det blev bara bättre och bättre, när jag hade fått skrika av mig lite:

Här är jag påväg att landa - säker och tryggt!

Det var en otroligt häftig känsla! Vet inte hur jag ska beskriva den; först var det en pirrande känsla i hela magen som efter de första sekundrarna under det fria fallet  övergick i någon slags skräckblandad förtjusning och som tillslut bara var en helt underbar känsla av att flyga. Jag fick styra fallskärmen lite när den hade vecklats ut och under de minutrarna det tog att segla ner till marken igen kunde jag även njuta av vyn av oändlig öken och hav. Riktigt, riktigt häftigt! 

Såhär lycklig var jag nör jag kommit ner på marken igen, och som sagt...denna galenskap gav en rejäl dos endorfiner som fortfarande sitter i! 

Får du chansen att hoppa fallskärm någon gång - ta den! Du kommer aldrig ångra dig.

330 timmars praktik - check!

Ingen mer praktik på Katutura State Hospital -vilken underbar mening! Det har varit 330 intressanta timmar på sjukhuset, men jag känner mig färdig där nu. Ska bli skönt att komma hem till det svenska sjukvårdssystemet igen, där jag kan vara den sjuksköterska jag vill vara. Jag har lärt mig otroligt mycket på dessa tre månader...mest om hur jag vill och inte vill vara som sjuksköterska då bemötande och respekt gentemot patienterna är något som mina tankar kretsat mycket kring. Jag har även insett hur mycket kunskap jag faktiskt har inom yrket! Att vara självständig, våga ta beslut och lita på min egen förmåga är också något som jag får öva mycket på. Att jag dessutom har fått lära mig suturera, förlösa barn och intubera patienter, fått chansen att genomföra hjärt- och lungräddning på riktigt och även fått jobba sida vid sida med läkare/sjuksköterskor som bokstavligt talat räddat livet på förblödande patienter är ju en bonus som jag inte kunde föreställt mig!

Här är en bild från sista passet med big Mike - den skönaste men konstigaste sköterskan någonsin! 

Jag är otroligt lycklig och tacksam för att just jag har fått möjligheten att genomföra tre månaders utlandspraktik i Afrika. Sjukvården är annorlunda, kulturen är annorlunda, klimatet är annorlunda, ja allt här är annorlunda och visst har det varit jobbigt till och från. Vissa saker har varit svårare att acceptera än andra. Men hur som helst så kommer de erfarenheter jag samlat på mig under utbytet verka positivt för min framtida roll som sjuksköterska på ett sätt som jag aldrig kunde ha föreställt mig innan jag kom hit. 

En sak är säker - svenska sjukvården är S Å   O T R O L I G T   B R A  och jag har aldrig förr varit så glad över privilegiet att vara född i Sverige. 

Förresten - kommer ni ihåg "den glada månen" jag pratade om? Jag lyckades få en bild på den här om kvällen! 

Jag är fortfarande fascinerad över att månen är "felvänd" här på andra sidan jordklotet..

Nu har jag bara 12 dagar kvar i Windhoek/Namibia som mestadels kommer bestå av plugg och sedan bär det av för några dagars turistande i Kapstaden i Sydafrika innan det är dags för den låååånga (nu efterlängtade) flygresan hem. 

Ses snart Sverige! 

Grön pool, bowling & gokart

Blev visst inte så många pass gjorda på sjukhuset denna vecka.. Jag har bara jobbat två dagar. Men eftersom vi bara har några få pass kvar och ska vara här i två veckor till är det ingen panik. Denna vecka har jag behövt ta det lite lugnt. Men har lyckats använda min tid till att plugga, så det känns skönt!

Såhär fin är vår pool.. Så bada går inte tyvärr. Kenton håller på att fixa det nu så förhoppningvis kan vi använda den nästa vecka!! Utan pool blir det inget solande (det är för varmt om man inte kan doppa sig med jämna mellanrum) och utan solande blir det ingen solbränna! Hur skulle det se ut om jag kommer hem efter tre månader i Afrika och inte är solbränd liksom..det går ju inte! 

I går var vi ett gäng som åkte iväg och bowlade på kvällen, det var riktigt kul! Det gick sådär för mig dock..lyckades få några strike och några spärr, men det var långt ifrån min bästa bowlingprestation! Jag skyller på att man inte fick några bowlingskor utan spelade i sina egna dojjor.

Nu är jag nyss hemkommen efter att ha kört gokart. En av finnarna fyller år idag så vi firar honom genom det och en grillkväll. Banan vi körde på var mycket mindre än jag är van vid men fart är ju alltid fart och det fanns en sträcka där man kunde gasa på lite extra, så jag hade kul! Trots att jag inte vann..

Ikväll är det alltså grillning som står på schemat och i morgon kväll blir det mest troligt jobb.

Så ja.. Grön pool, bowling & gokart får väl sammanfatta de senaste dagarna. Jag räknar ner..19 dagar kvar tills jag är hemma i älskade Sverige igen. Längtar!

Hemlängtan...

Nu har vi varit borta i 74 dagar. På lördag är det exakt 11 veckor sedan vi kom hit. 22 dagar kvar. Vi har varit med om så mycket, mestadels positivt. Men nu har hemlängtan smugit sig på.. Just nu känns allt bara jobbigt. Allt. Inte ens vår underbara pool är lockande. Jag och Annie leker med tanken att boka en ny flygresa hem... Vi har bara 3 pass kvar på sjukhuset efter idag och sen vill vi dra här ifrån. Vi har sett Windhoek tillräckligt nu, och muren som vi lever innanför med taggtråd och elstängsel högst upp gör att det känns som ett fängelse. Längtar efter ett välfungerande land där man inte behöver låsa in sig på trädgården och där saker och ting fungerar som de ska. Låt tiden gå fort tills jag kommer hem. Saknar er alla där hemma så otrolig mycket!! Nu ska vi snart iväg och jobba..kul.. Hejsvejs!

Victoriafallen i Zambia

Nu är vi hemma igen efter en otroligt häftig resa till Victoriafallen i Zambia&Zimbabwe. Den 20 timmar långa bussresan dit gick bra, det var inga hinder längst vägen (förutom en gång då chauffören inte kunde växla, lät som att hela växellådan var trasig, men till slut funkade det!) och vi var alla fem väldigt exalterade över vad vi skulle få vara med om när vi kom fram. Det var några stopp längst vägen då vi kunde köpa oss något litet att äta på bensinmacken och besöka toaletten, en stor befrielse för många! När vi kom fram till Livingstone, staden där vi skulle bo de kommande tre dagarna, möttes vi helt oplanerat av en vit kille från Holland som var där som volontär. Han visade oss vägen till Jollyboys - det hostel som vi skulle sova på. Han visade oss även var vi kunde hitta stan's bästa "samosas" som är en traditionell maträtt i Afrika. Det är en typ av smördeg med antingen grönsaksfyllning eller köttfyllning (påminner lite om vårrullar tycker jag!). Vi köpte några stycken var och vi alla blev väldigt förtjusta i dem. Jag fick tre stycken samosas + en 500ml dricka för 9kwacha vilket kan jämföras med knappt 5 svenska kronor.

Jag blev överraskad över vilken skillnad det är på Namibia och Zambia. Det märks verkligen att Namibia är ett rikare land. Under vår bussresa i Zambia åkte vi förbi by efter by som var uppbyggda av lerhyddor och staket av strå. Det ser otroligt fattigt ut. Vi fick det berättat för oss att de som bor utanför Livingstone måste gå in till staden för att handla mat (om de fått ihop pengar till det). Och det kan vara 10tals kilometrar som de måste gå i värmen. I Zambia ser man också de "typiska" kvinnorna som bär sakerna på huvudet, det är inget man ser hemma i Windhoek. Jag fick även känslan av att folket i Zambia är ännu trevligare än de i Namibia och glädjen/vänskapen mellan både vänner och okända var väldigt tydlig. Jag trivdes väldigt bra där, trots att vi bara var där i drygt tre dygn.

Här nedan är entrén till vårt hostel:

Såhär ser samosas ut, mums!

Här tar vi oss en dricka innan vi gick för att utforska staden.

Fem glada turister i en taxibil - finns det hjärterum finns det stjärterum! Här åker vi till stadens största marknad, det var kul att se!

De sålde en annan lokal delikatess på marknaden, nämligen torkad fisk (det kändes lång väg). Försäljarna försökte sälja till oss, men det var inte så lockande så tyvärr fick de inga fiskar sålda till oss..

Såhär så vårt rum i det 5-stjärniga hotellet ut:

...oj... sa jag 5stjärnigt? Det var inte riktigt 5stjärnigt.. vårt rum var byggt av tegelsten och vi sov i hårda våningssängar. Men det var ju billigt i alla fall! När man backpackar får man inte vara kräsen! Jag hade dock uppskattat om kackerlackorna och myrorna hade hållit sig utanför vårt rum, åtminstone utanför sängarna..men de ville mysa med oss på nätterna!

Dag två åkte vi till Victoriafallen, ett av världens största vattenfall med sin nästan 110 meter högsta punkt och sitt dryga 1,6 km vida fall. Tyvärr har inte regnperioden satt igång på riktigt än så det var inte jättemycket vatten, men det var väldigt vacker ändå! Vattenfallet utgör gränsen mellan Zambia och Zimbabwe och för att komma till Zimbabwesidan hade vi behövt ett ytterligare visum som vi inte hade, men Zambiasidan räckte gott och väl. Zambezi heter floden som rinner mellan de två bergsväggarna (jag kommer berätta mer om vad vi gjorde i Zambezifloden längre ner). Zambia är till höger på bilden och Zimbabwe till vänster.

Regnbågar!

Dagen bjöd på två häftiga upplevelser: "Devils pool" och "Microlights".

Devils Pool är en upplevelse man kan boka med en guide. Guiden tog oss på en liten vandring på toppen av Victoriafallen och vi slutade precis vid kanten där vi fick BADA! Detta kan ha varit det häftigaste jag någonsin upplevt (jag vet att jag har sagt det många gånger under min tid här i Afrika, men detta var så himla otroligt vackert!). På bilderna nedan ser man hur nära kanten man kommer innan stupet på 108 meter börjar och det forsar vatten där hela tiden.

Det tog lite tid för oss...

men tillslut...

...lyckades vi med en (fin??) pose tillsammans!

Här har ett fik besök av en av några apor... denna försökte sno våra drickor.

Här är en annan som chillar i skuggan:

Efter denna otroliga upplevelse åkte vi hem, åt lite lunch på Jollyboys och sedan åkte jag och Annie iväg för att få se Victoriafallen från fågelperspektivet, i denna lilla manick:

Det var dags för Microlights! Detta var också riktigt häftigt, vi flög runt i luften under 15 minuter och vyn man hade där uppe var obeskrivlig. Här kommer lite bilder från en goPro-kamera som var fäst vid vingen under flygturen. Vi var ca  600 meter över marken som högst.

Två lyckliga tjejer efter den häftigaste flygturen någonsin!

Denna kväll gick vi till en känd restaurang i Livingstone där vi valde att äta local food. Till förrätt blev det därför såklart delikatessen "caterpillers". Jag har nu för första (och sista) gången ätit soltorkade, stekta larver med sweet chilisås. Har absolut ätit godare förrätter än det... Min huvudrätt var väldigt god dock, då åt jag en kycklingrätt i jordnöt+tomatsås som serverades med wokade grönsaker och "nshima" som är en typ av majsgröt. Jag blev mätt och belåten!

Vår tredje och sista dag spenderades på sjön Zambezi på en gummiflotte det var dags för "rafting". Klockan 8:30 blev vi upphämtade på Jollyboys och det bar av mot Victoriafallen igen för en halvdags forsränning. Efter att ha satt på oss denna snygga utrustning...

...bar det av på en 15 minuter vandring ned för berget, skönt att det är nedför tänkte jag..det fick jag äta upp senare dock för när vi var klara nere i floden var det dags att klättra UPP igen.. Jag låter bilderna tala för sig själv, jag har inga ord för hur kul det var! Vi hade en fotograf som åkte i en kajak efter oss och tog lite bilder. 

Blött var det! Men det var bara skönt eftersom det var en väldigt varm och solig dag. Han missade dock att få en bild på när flotten i en av de största forsarna vi åkte ned för höll på att välta och jag och en till flög av! Det var både kul och läskigt på samma gång, som tur var hade vi gått en säkerthetsgenomgång innan vi bar oss av och jag blev ganska snabbt räddad och uppdragen på flotten igen. Jag klarade mig med endast lite blåmärken på knäna.. Vid några tillfället frågade våra guider oss om vi ville hoppa i och bada, och självklart ville vi det.. så nu kan jag skryta med att jag badat i Zambezifloden! Det var en riktigt härlig känsla att ligga och flyta med i forsen. Poolen här hemma är inte alls lika rolig längre...

Här är den fina "stegen" på vägen upp från Zambezi.. det tog ca dubbelt så lång tid att gå upp som att gå ner...

När vi hade paddlat klart och fått lite mellanmål åkte vi mot en nationalpark där vi åt lunch och sedan åkte iväg på en liten game tour där jag fick se det fjärde av fem djur från "big five". Nämligen buffel! Det var många av dem, och de var NÄRA! Tur att vi hade en vakt med oss i minibussen (som förövrigt bar runt på en AK47..) som kunde hjälpt oss om de attackerade oss. Vi såg även elefanter, giraffer, impalas och massa andra djur.

Safarin slutade på ett ställe där vi under eftermiddagen/kvällen fick åka på en "sunset cruise". Jag vet inte om det finns många fler sätt att se Zambezifloden och Victoriafallen på nu.. känns som att jag täckt det mesta. Här nedan är den lilla båten som vi åkte på med våra guider och två till turister.

Kändes som en privat båt och vi fick både gratis dryck och mat under hela båtturen!

Gissa vad vi fick syn på?

En krokodil!! Väldigt väl kamouflerad.

Vi såg även flodhästar! De var mycket större än jag trodde de skulle vara.

Såhär fin var himlen, trots att det blev lite molnigt tycker jag att det var fint!

När vi kom i land fick vi även ta del av lite afrikans dans och musik! Vilken glädje och vilken energi! Lite annorlunda från dansgolven på en nattklubb hemma i Sverige minsann! Det var omöjligt att få en ordentlig bild, de stod inte stilla en enda sekund!

Nöjda och belåtna efter en otroligt bra helg i Zambia, ett Afrikanskt land som jag absolut kan tänka mig åka tillbaka till, var det på söndagen dags att sätta sig på bussen igen och denna gång åka 22 timmar för att komma hem. Det var hemskt.. 38 grader varmt ute och ACn i bussen gick sönder. Jag har nog aldrig svettats så mycket som jag gjorde då (nej, inte ens på fyspassen under fotbollsträningarna!). Det var den värsta bussresa jag varit med om, tur att jag har alla bilder och minnen att se tillbaka på, för slutet på resan var hemskt. På bilden nedan är vi alla på väg in i ett tält vid tullen mellan Zambia och Namibia - ett tält där de tog tempen på oss för att undvika eventuella fall av Ebola. Känns ju.. tryggt??

Så ja, om man bortser från hemresan så har denna helg varit helt fantastiskt bra. Vi alla är supernöjda, trots att det gick åt mycket pengar, allt var värt det till 110%! Livingstone i Zambia kan jag varmt rekommendera er alla att åka till!