Efter en trevlig middag på en (lite väl) fin restaurang i lördags gick vi till en nattklubb som heter London. Det kändes som att man gick in genom en dörr i Afrika och när man kom ut på andra sidan var man i Europa.. Det var nästan bara vita människor där inne och musiken som spelas känns precis som hemma. Det var lite kul att signaturlåten till lejonkungen började spelas precis när jag kom in - jag som älskar den filmen!
Efter några timmar där inne tyckte sex stycken av oss att det räckte och fick den briljanta idén att ta in på hotell! Tidigare samma kväll hade vi besökt en "skybar" på taket av Hilton, ett väldigt fint hotell mitt i stan, och vi ville tillbaka dit. Här sitter vi på flaket och väntar på att åka dit!

Efter en mycket god natts sömn i en säng med de skönaste kuddarna någonsin och en riktigt god frukostbuffé åkte vi hem och möttes av en Annie som vänt upp och ner på hela vårt rum. När hon kom hem från stan hade hon badat med täcket i poolen - naken - och även letat igenom varenda vrå i rummet efter sin telefon. Sen var visst det skönaste stället att sova på golvet!
Senare på dagen var vi alla väldigt ledsna.. Tårar, tårar och ännu fler tårar! Evelina, Märta och Josefin packade klart det sista av packningen och begav sig till flygplatsen.. Allt känns sååå tomt utan de tre här nu. Att man kan bli så bra vänner på så kort tid, bara fyra veckor!! Jag saknar till&med det himla störande knarrandet som hördes från taket när de gick på övervåningen precis över mitt och Annies rum..
Ni är så himla fina människor tjejer, längtar tills vi ses igen i Svergie!!
Att somna i solen utan solkräm är inte det bästa.. Då blir man röd! Det har många fått erfara här..
Somnar man kan man med stor sannolikhet bli prankad också..:
Jag lyckades fånga millisekunden precis innan Timo kände av att han fick en liter iskallt vatten över sig! JA, vi har kul här!!
Idag har vi varit på UNAM's huvudcampus och varit med på en till föreläsning.
Det är inte så vanligt med vita människor på campusområdet, det är väl därför studenterna vill ta kort med oss!
Nedan är en bild från föreläsningssalen. Jag kommer aldrig mer klaga på salarna i Linköping... Att sitta på en träbänk och lyssna på föreläsare som pratar utan mikrofon i flera timmar är inget jag skulle vilja fortsätta med!

När vi gick ut från UNAM stod det ca 8 olika taxiförare precis vid grinden och skrek på oss och ville att vi skulle åka med just deras bil.. Vi valde inte någon av de som tjatade utan tog en annan, som skulle släppa av en annan passagerare på vägen också. Det är ju såhär kollektivtrafiken är i detta land..man åker taxi! Under resan hem mötte vi en polisbil som körde väldigt fort och körde över på vår vägbana och den följdes av minst 10 bilar till (både polisbilar och civilpoliser) med blåljus och sirener på. Vi blev jätterädda och trodde för några sekunder att vi skulle frontalkrocka med dem. Men taxiföraren förklarade för oss att de gör så för att mötande bilar ska stanna på trottoaren. Tydligen var den en eskort av någon viktig person här i Namibia så det var därför.. Lite annorlunda mot Sverige!
Gissa vad jag gör nu?! Helt rätt.. Slappar på solbädden vid poolen i 32-gradig värme. Senare i eftermiddag/kväll ska jag plugga dock, gjorde det lite i förra veckan och ska försöka få in det i dagsrurinen nu framöver. Jag har ju visst en C-uppsats som inte får halka efter, en tenta som ska klaras av när jag kommer tillbaka till Sverige och även en rapport som ska skrivas här så.....
Skickar över lite soliga kramar till er där hemma! ☀️









































