Saker börjar falla på plats

Nu har vi varit här i tre dagar, tiden går hur fort som helst! Känns som att det var igår vi satt på flygplatsen och väntade på att resan skulle börja. Det har varit tre dagar där jag jobbat på att komma i ordning med allt och bara njuta av att vara lite ledig och försöka förstå att äventyret faktiskt har börjat på riktigt nu! Kläderna är äntligen uppackade ur resväskan och vårt lilla hus känns mer och mer som "hemma". Men vattenkranarna kommer jag nog inte vänja mig vid... det gjorde jag inte under mitt år som jag bodde i England och jag tycker det är lika irriterande nu att det finns en kran för varmt vatten (som blir kokhett) och en kran för kallt vatten (som blir iskallt). Det där svenska ordet LAGOM finns liksom inte. I köket finns det dock bara en kran. Med kallvatten. Perfekt. Får koka upp vatten för att kunna diska ordentligt liksom.. Men det vänjer man sig väl vid. Vi har ju trots allt vattenkokare! Men någon kaffebryggare fanns det inte - så jag och Annie köpte en! Tre månader utan bryggkaffe går ju liksom inte?!

Jag försöker även lära mig "african style", vilket är lättare sagt än gjort för mig som hektisk svensk. Här är det inga exakta tidpunkter som anges "vi ses i morgonbitti" eller "jag kommer på eftermiddagen" är väl ungefär hur exakta man är. Inte heller stressar man någonstans. Kassörskorna rör inte mycket på mungiporna (de tittar konstigt på mig när jag ler och hälsar trevligt på dem) och att få sin växel tillbaka tar sin tid - och det verkar bara vara jag i kön som stör mig på att allt går i en sengångares takt. Men det är väl också något som jag kommer vänja mig vid snart hoppas jag. Det springer lösa gatuhundar längs vägarna som vi undviker till varje pris och vi har blivit tillsagda att inte le eller vara för trevliga mot killar/män som vi möter, då det betyder mer för dem än vad vi troligtvis menar.

De vi bor hos, famlijen Walters, är i alla fall hur trevliga som helst och de passar verkligen upp på oss. Idag träffade vi Althea för första gången, en väldigt trevlig, äldre kvinna som tillsammans med sin man John alltså bor och äger stället vi bor på. Hon tillät oss inte att gå till affären själva så Kenton fick snällt sätta sig i bilen och köra oss till den lila butiken som ligger ca 500 meter bort! De har också köpt nya utemöbler till oss så att vi kan sitta ute och äta frukost om vi vill. Hur gulligt??

Vi har även träffat Louise idag, vår kontaktperson här i Namibia. Vi har gått igenom lite hur upplägget kommer se ut under vår praktik och fixat med alla papper som skulle fyllas i etc etc. Så nu börjar allvaret, inget mer slappandes vid poolen hela dagarna. Vi kommer ha praktik på sjukhuset "Katutura State Hospital" måndagar - torsdagar, två korta dagar(7-13) och två långa dagar(7-15) och vi kommer rotera runt på olika avdelningar med ca 2veckors-intervaller. Vår första dag blir på onsdag, för morgondagen ska vi spendera på "Home of good hope" tillsammans med de danska tjejerna, för att vara med och dela ut mat till fattiga gatubarn. Det ska bli väldigt spännande.
Jag tycker det känns väldigt skönt att saker och ting börjar falla på plats nu. Nervositeten jag hade inför resan har släppt och nu ser jag verkligen fram emot tre lärorika och spännande månader här!

Avslutar dagen med en liten fotobomb med bilder som jag tagit de senaste dagarna:

Vi bor på ett välinhägnat område som sagt...

Nyskördad citron från trädet på vår trädgård. Gott att ha i vattnet!

En ödla på besök utanför vår ytterdörr.

Här tar jag och Evelina vårt första dopp i poolen! Kallt - men uppfriskande

Vi var ute på en liten upptäcktsfärd längst gatorna i Windhoek på förmiddagen

Fin utsikt vid middagsbordet - det blir mörkt redan runt 18:00

Märta och Evelina vid en hög växt på "trottoaren"

Framme i Windhoek!

Nu är vi framme i huset som alltså kommer vara vårt hem under tre månader. Vi bor i ett guesthouse i västra delen av huvudstaden med mur, stängsel OCH taggtråd runt gården, så vi är väl instängda. Vi delar stället tillsammans med tre andra svenska sjuksköterskestudenter och två danska tjejer som pluggar hälsa&nutrition, väldigt trevligt! De som vi hyr av bor också innanför samma mur. Vi har dusch och toalett i vårt hus, men köket som är till för oss ligger i en annan bygnad. Standarden på stället är inte tipptopp men ändå helt okej! Rinnande vatten från kranen (både varmt och kallt), elektricitet OCH wifi, vad mer kan man begära liksom haha! Att vi har tillgång till ett najs poolområde gör inte saken sämre:

12:50 gick alltså flyget från Göteborg igår som tog oss till Arlanda. Därifrån hoppade vi på nästa flyg som gick till Frankfurt. Allt gick jättebra och än så länge var jag inte allt för trött. Men när vi hämtat ut vårt bagage och irrat runt på Frankfurts flygplats ett tag började magen skrika efter mat. Vi hittade tillslut rätt terminal och tyckte att vi var smarta som checkade in allt och gick till rätt gate innan vi tog något att äta. Det skulle vi inte gjort dock, för där fanns inga restauranger!! Så vi började gå tillbaka, men efter att ha gått förbi några ställen som inte såg så värst tilltalande ut insåg vi att vi inte skulle komma tillbaka till stället där alla restauranger fanns så det var bara att vända på klacken och gå tillbaka till ett matställe på väg mot gaten. Och det är jag i efterhand glad för, den rätten jag åt var nämligen gudomligt god (eller så var det bara jag som var vrålhungrig)!

När vi ätit upp fick vi vänta ett tag på att få gå ombord på det tredje och sista planet. Planet som vi skulle sitta på hela natten med slutdestinationen Windhoek, Namibia; landet näst längst ner till väster på den afrikanska kartbilden - det är lååångt bort! Jag tog bilden nedan när vi hade åkt i drygt tre timmar, då skulle vi "bara" åka över hela Afrika innan vi kom fram. Jag kunde slumra lite till och från, men inte mycket. 

När vi efter en 10 timmars flygresa landade var det skönt att gå ut ur planet. Vi möttes av kyla och eftersom klockan bara var 05:00 lokal tid var det fortfarande mörkt ute. Månen var väldigt fin.. men det röda, fina motivet gör sig ju väldigt dåligt på kamera tyvärr så det kan jag inte dela med mig av.

Efter lite småproblem med visum i passkontrollen fick vi tillslut de stämplar vi behöver och kunde hämta ut vårt bagage. Och så blev vi upplockade av två okända män som höll upp en skylt med våra mitt och Annies namn på. Kändes lite sådär att hoppa in i en bil med två afrikaner som vi inte kände. 150km/h på en vänstertrafikerad "motorväg" (ungefär som en svensk 80-väg) fick oss att få hjärtat i halsgropen. Men 100km/h på 30-väg var 100gånger värre! Galna bilister... Föraren, Kenton (som är son till Mr&Mrs Walter som vi bor hos), kör oss vart vi vill när vi vill, skönt med en privat driver, trots hans körstil.

När vi väl kom fram till huset gick jag och Annie och la oss, vi var såå trötta. När vi vaknade var det dags att åka iväg igen! Vi har varit på ett köpcenter och handlat mat och vatten. Mycket billigare än i Sverige. På prislappen är det ungefär samma summa, men sen får man ju multiplicera med 0.6 för att jämföra! Vissa saker är otroligt billigt, köpte t ex 24packs panodil för 15NAD = 9 kronor!! Välbehövligt då jag haft huvudvärk hela dagen.. Dricker väl för lite här i värmen. För varmt är det på dagen! Runt 30 grader idag så hela efterniddagen/kvällen har vi legat vid poolen och nu ikväll har vi blivit bjudna på mat av Kenton och hans vänner. En riktigt bra dag 1 helt enkelt!

Snart bär det av!

Snart är det dags! På fredag, den 28 augusti 2015, klockan 12:50 avgår flyget som ska ta mig mot mitt livs största äventyr. Ett äventyr som jag har sett fram emot under flera månader, ett äventyr som kommer vara otroligt spännande & givande och ett äventyr som jag sent (läs aldrig) kommer att glömma. Tillsammans med min kurskamrat Annie ska jag under tre månader vara sjuksköterskestudent på ett sjukhus i ett helt annat land, med en helt annan kultur och ett helt annat klimat. Häftigt? Svar: JA!

Flygresans slutdestination är staden Windhoek som ligger i det afrikanska landet Namibia, nordväst om Sydafrika. Namibia är ca 824 000km2 stort, jämfört med lilla Sverige på drygt 530 000km2. Däremot bor det endast drygt 2 miljoner invånare i landet. Som tur är kan de flesta prata det officiella språket engelska, men det finns också de som pratar inhemska språk som t ex bantu eller khoisan.
Valutan är Namibiska dollar och 1 NAD är i nuläget värd drygt 60 öre.
Enligt två afrikanska vänner som bor i Windhoek är våren snart på ingång där men de säger att "det ändå är rätt kallt". När jag kollar väderleksrapporten är det dock över 25 grader varmt på dagarna redan nu så jag är inte så rädd för att jag kommer behöva frysa så värst mycket...

Det har varit mycket att tänka på och mycket att fixa ända sedan jag i våras blev nominerad att få åka och det har inte varit helt lätt att få ordning på alla papper hit och dit. De sista dokumenten blev ifyllda och godkända IDAG. Något visum har jag dock inte fått än men "det löser sig på plats" har jag fått höra, så då får jag försöka lita på det... för mig som alltid vill ha 100% koll på allting är det en utmaning att lämna det i någon annans händer, men det är väl nyttigt sägs det!

De kommande dagarna ska jag ägna åt att packa klart mina väskor och även vila upp mig inför resan. Jag får en pirrande känsla i magen när jag tänker på att det i skrivande stund inte ens är fyra dygn kvar tills vi är på väg. Jag är supertaggad!!

Här på bloggen kan du följa mitt äventyr, läsa om hur jag har det, vad som händer där nere och även ta del av mina bilder!