Sista dagen i Afrika

Gårdagen kunde inte varit bättre. Den började med en riktigt häftigt upplevelse på en surfingbräda i Atlanten. Jag har vindsurfat och åkt snowboard innan så det hjälpte mig lite, men det var svårt ändå! De första försöken var jag nog mer utanför än på brädan. Men jag fortsatte och försökte gång på gång, våg efter våg oh tillslut kom jag upp och kunde flera gånger surfa in med vågorna! VILKEN KÄNLSA! Det var väldigt kul och det är definitivt en sak jag kommer göra flera gånger! Känner nu att jag har träningsvärk i t ex armar och rygg och är öm på konstiga ställen så som handlederna. Men det var det värt! Tyvärr har jag inte fått bilderna från surfingen än, men kan visa vilken utsikt vi hade:

Här har vågorna lagt sig lite, tur att vi var där tidigt på morgonen då det var större och bättre vågor. 

Efter detta tog jag mig en promenad genom Kapstaden, åh vilken stad! Många små butiker överallt och vyn är fantastisk. Senare på eftermiddagen träffade kag Timo och Maria, två av finnarna som jag bodde ihop med i Windhoek. De kom hit idag ska vara här i nästan två veckor..Är Linnea avundsjuk? Svar: JA! Vi åt på ett litet mysigt café på Longstreet för att sedan bestiga "Lions head", som är berget till höger om "Table mountain" där vi skulle se solnedgången. Även detta var helt fantastiskt! Utsikten över hela Kapstaden och havet där uppifrån i skymningen var sååå vackert! 

Mycket vackert! Kvällen avslutades med en hejdå-middag med Maria och Timo på en restaurang där jag åt den godaste hamburgaren jag någonsin ätit.

Idag har vi varit på toppen av Table mountain (Taffelberget), vilken utsikt! Nästan 1100 meter över havet, uppe bland molnen. Låter bilderna tala för sig själv. På första bilden är vi påväg upp i en kabellift, vi skippade den 2-3 timmars långa vandringen det skulle ta att gå upp för berget.. Till vänster i första bilden är "Lions head" som jag besteg igår.

Här på sista bilden kan man skymta några bergsklättrare dom var påväg ner för berget!

Nu är det en timma kvar innan jag och Annie åker mot flygplatsen. Vi har precis varit vid Camps Bay, ett väldigt fint område här i Kapstaden...

..och ätit den godaste lunchen på länge. Den fina vyn gjorde det ju inte sämre direkt:

Det är alltså sista dagen i Afrika nu, det känns väldigt konstigt men ändå skönt. Klockan 18:00 lyfter flyget ikväll och vi landar i Göteborg vid 11:30 i morgon. Sen börjar det riktiga livet igen, dessa tre månader har varit en otroligt intressant och lärorik tid som många gånger har känts som att leva i en dröm. Jag är otroligt tacksam för att jag fick denna möjlighet och även för allt stöd från er där hemma. Nu längtar jag mest efter min egen säng, en familjekram och svenskt kaffe. Vädret är väl mindre lockande. Ska njuta av solen och 35-gradig värme nu - så ses vi i Sverige snart! Avslutar med en bild på en tomte som spelade bjällerklang tidigare idag:

Dag 2 i Kapstaden - Robben Island & township-tour

Gårdagens flygresa gick bra. Kom iväg lite väl sent hemifrån (chauffören, a.k.a Kenton, hade roat sig lite för länge under natten) och det fanns ingen bensin på bensinmacken när vi skulle tanka bilen, men jag kom till flygplatsen och hann checka in både mig själv och bagaget + dricka en kaffe innan det var dags att gå på planet. Tur för mig att avgången var 40 minuter sen... Väl framme blev jag upplockad av en taxichaufför som stod och väntade på mig med en sån där skylt med mitt namn på (well, det var Annies namn för vi hade bokat hostelet i hennes namn) och det var såå skönt att komma fram efter en 20 minuters biltur genom staden. Jag var väldigt trött och det var så varmt så jag orkade inte göra så mycket på kvällen. Jag och Annie gick ut och åt middag annars spenderades tiden "hemma".

Jag är nu hemkommen från en svettig men intressant dag! Förmiddagen spenderades i en minibuss med en guide som visade oss runt i de olika kåkstädederna här i Kapstaden och berättade många intressanta saker om "apartheid" och "district six". Nedan är en skylt från ett museum (som förövrigt drivs i samarbete med Sverige) som säger en hel del om apartheid-tiden här i Sydafrika. 

Det var väldigt rörande att se och få allt detta berättat för sig (av människor som själva varit mitt i det!), jag reagerade starkare än vad jag trodde att jag skulle göra. Hur kan människan vara så hemsk..vi är väl alla människor och lika mycket värda oavsett färgen på vår hud eller var vi kommer i från. Jag blir så arg, så ledsen..

Nedan kommer lite bilder från olika delar av Kapstaden. Vi besökte den äldsta kåkstaden Langa (som betyder sol) och en annan gammal kåkstad som heter Nyanga (måne). 

Det påminner lite om Katutura i Windhoek - människor som bor i plåtskjul. Nedan ser man en av de allmänna toaletterna som staten ställt dit efter protester från invånarna. De har även dragit el och vattenledningar hit, vilket underlättar för människorna som bor där.

Här är ett område i Langa. Det bor oftast två familjer per "lägenhet" här. Förr var dessa byggnader till för män (ja förstod inte riktigt varför/hur) och då bodde de 16 personer på samma yta! Vi fick förmånen att gå in i en av lägenheterna för att se hur det såg ut på insidan:

Gemensam toalett:

De håll på att tvätta när vi kom dit. Med "de" menar jag en mamma med hennes dotter som kanske var i 8årsåldern. Jag undrar hur barn i Sverige skulle reagera om föräldrarna bar dem att tvätta familjens tvätt.. Lillebrorsan min kan väl knappt lägga sina egna smutskläder i tvättkorgen, och han är 15! (no offense Simon, du vet att jag älskar dig!)

Ovan ser ni trädgården och nedan är en bild på en kiosk och en frisör.

Det ser lite vingligt ut, eller vad tycker ni?

Vi fick även gå in på en skola/förskola som en äldre kvinna startade upp 2008. Vilken glädje och vad mycket kärlek det är hos barnen! Alla ville vara med på kort och känna på mitt hår. Här får de till exempel lära sig läsa och skriva och mycket annat. Det är ett fullspäckat schema från 06-17, kvinnan som driver stället har stora förhoppningar och drömmar om skolan - "Education is the key" står det på plåtskjulets utsida och hon förklarade för mig att hennes vision är att utbilda barnen i Langa så att de kan utveckla livet här när de blir äldre. "Jag är ju för gammal för att göra något nu" sa hon och skrattade lite. Jag blev så faschinerad av hennes jobb hon åstadkommit än så länge.

Här tillagar en kvinna en av Kapstadens "local food" - fårhuvud. Kinderna ska visst vara goda, men vi smakade inte...

Efter en mycket intressant förmiddag så var tanken att vi skulle äta lunch och sedan hoppa på båten som skulle ta oss till Robben Island. Men det där med lunch fick vi hoppa över. Det var nämligen en trafikolycka på vägen till båten och vi fastande i en bilkö. Vi fick aldrig reda på vad som hände, men vi såg massor med rök och när kön började rulla igen fick vi se en bil som hade brunnit. Hur det hände vet vi inte dock. Vi var rädda att vi skulle missa båten (sista avgången) men som tur var så var avgången försenad - jag har aldrig varit så glad för African Time som jag då. Som sagt, lunch hanns inte med men vi kom ombord på båten. En härlig 20 minuters båttur till en ö utanför Kapstaden väntade oss - havet är ju så underbart!

När vi klev ombord på ön fick vi en guidad busstur runt ön och vi slutade med att gå in på fängelset där bland annat Nelson Mandela var fånge på grund av sin kamp mot apartheid. Guiderna som vi hade på ön var före detta fångar på fängelset och det var både spännande och intressant att lyssna på dem, de hade så mycket att berätta. I rummet nedan bodde en av guiderna under 6,5 år tillsammans med 59 andra fångar som alla var "politiska fångar". Närmast i bilden ser ni en madrass (det var mer som en filt) som var sängplatsen för fångarna i början. Senare kom våningsängarna som syns längst bort i bilden.

Nedan är Nelson Mandelas cell. Här, på en 2x3m yta, spenderade han 18 år av sina 27 år i fängelse. En "madrass", ett litet bord, en bokhylla och en tunna var allt som fanns där. Tunnan, som var hans toalett, tömdes en gång/dag. Mysigt, eller hur? Vi fick det berättat för oss att det fanns ett bibliotek på fängelset dock, så han kunde ju läsa i alla fall.

Som sagt, det var en lärorik och intressant förmiddag, men väldigt varm. När vi kom i land igen tog jag en liten promenix vid the waterfront. En väldigt mysig stad måste jag säga, speciellt om man jämför med Windhoek! Vi tog även och åt en efterlängtad lunch(eller..middag?) på MacDonalds.. JA Donken finns här!!.. mätta och belåtna blev vi, men vi unnade vi oss även en kanelbulle från Cinnabon. Sen tog jag mig en rundtur i ett köpcenter och försökte att inte köpa på mig för mycket skitsaker. JAG HAR JU REDAN TRE KILO FÖR MYCKET I RESVÄSKAN!

Jag är så glad att vi bokade flygresan hem till Sverige med en mellanlandning i Kapstaden. Men det finns så mycket att se och uppleva här som jag inte kommer hinna med på de få dagar vi är här, så det blir nog att boka en ny resa hit någon gång i framtiden! Ikväll ska jag bara ta det lugnt på vårt hostel för att imorgon bitti bege mig ut på äventyr på en surfingbräda!

Puss&Kram från Kapstaden!

Hej då Windhoek!

Lördagen den 28 november 2015. Dagen som för tre månader sedan kändes så långt bort och dagen som jag längtat efter samtidigt som jag nu inte vill att den ska ta slut. Det är nämligen sista dagen i Namibia. Tidigt i morgon åker jag till flygplatsen och sätter mig på ett flyg som tar mig till Sydafrika. Mina sista dagar här i Afrika ska jag nämligen spendera i Kapstaden. Annie har redan åkt dit, så det blir en flygresa på egen fot.

Veckan som gått har bara sprungit iväg. Har egentligen inte gjort något speciellt, bara njutit av det underbara vädret och tagit vara på de sista dagarna med alla vänner som jag har fått här. Har även flera gånger försökt packa mina väskor, och det går väl sådär! Har samlat på mig för mycket under dessa tre månader.. Får se om jag lyckas stuva om lite så att jag får med mig det jag vill hem!

Idag har jag träffat mina vänner från Namibia igen för att säga hej då, och ikväll har jag "firat" sista kvällen med gänget på Skybar på Hilton hotel, en riktigt lyckad kväll! 

Hej då Windhoek, hej då Namibia, Hej Sydafrika!

Galenskap med endorfinrus

En sak är säker - att åka upp i luften med ett litet flygplan utan dörr, där fönstrena och andra delar var lagade med silvertejp, och att vid ca 3500 meters höjd sätta sig i öppningen med benen dinglandes utanför och sedan kasta sig rätt ut i luften för att falla fritt i 30 sekunder innan en fallskärm fälls ut - det är en känsla som inte går beskriva med ord, men som absolut är värd att betala 2000 kronor för att få uppleva. Denna galenskap, som förövrigt kallas att hoppa fallskärm, utsatte jag mig för i helgen och endorfinruset sitter fortfarande i!

Nedan är några av alla bilder som kameramannen som hoppade bredvid tog under den ca 5 minuter långa färden ner. Här på den första bilden ser jag lite lagom rädd ut, adrenalinet pumpas runt i kroppen!!

Men det blev bara bättre och bättre, när jag hade fått skrika av mig lite:

Här är jag påväg att landa - säker och tryggt!

Det var en otroligt häftig känsla! Vet inte hur jag ska beskriva den; först var det en pirrande känsla i hela magen som efter de första sekundrarna under det fria fallet  övergick i någon slags skräckblandad förtjusning och som tillslut bara var en helt underbar känsla av att flyga. Jag fick styra fallskärmen lite när den hade vecklats ut och under de minutrarna det tog att segla ner till marken igen kunde jag även njuta av vyn av oändlig öken och hav. Riktigt, riktigt häftigt! 

Såhär lycklig var jag nör jag kommit ner på marken igen, och som sagt...denna galenskap gav en rejäl dos endorfiner som fortfarande sitter i! 

Får du chansen att hoppa fallskärm någon gång - ta den! Du kommer aldrig ångra dig.

330 timmars praktik - check!

Ingen mer praktik på Katutura State Hospital -vilken underbar mening! Det har varit 330 intressanta timmar på sjukhuset, men jag känner mig färdig där nu. Ska bli skönt att komma hem till det svenska sjukvårdssystemet igen, där jag kan vara den sjuksköterska jag vill vara. Jag har lärt mig otroligt mycket på dessa tre månader...mest om hur jag vill och inte vill vara som sjuksköterska då bemötande och respekt gentemot patienterna är något som mina tankar kretsat mycket kring. Jag har även insett hur mycket kunskap jag faktiskt har inom yrket! Att vara självständig, våga ta beslut och lita på min egen förmåga är också något som jag får öva mycket på. Att jag dessutom har fått lära mig suturera, förlösa barn och intubera patienter, fått chansen att genomföra hjärt- och lungräddning på riktigt och även fått jobba sida vid sida med läkare/sjuksköterskor som bokstavligt talat räddat livet på förblödande patienter är ju en bonus som jag inte kunde föreställt mig!

Här är en bild från sista passet med big Mike - den skönaste men konstigaste sköterskan någonsin! 

Jag är otroligt lycklig och tacksam för att just jag har fått möjligheten att genomföra tre månaders utlandspraktik i Afrika. Sjukvården är annorlunda, kulturen är annorlunda, klimatet är annorlunda, ja allt här är annorlunda och visst har det varit jobbigt till och från. Vissa saker har varit svårare att acceptera än andra. Men hur som helst så kommer de erfarenheter jag samlat på mig under utbytet verka positivt för min framtida roll som sjuksköterska på ett sätt som jag aldrig kunde ha föreställt mig innan jag kom hit. 

En sak är säker - svenska sjukvården är S Å   O T R O L I G T   B R A  och jag har aldrig förr varit så glad över privilegiet att vara född i Sverige. 

Förresten - kommer ni ihåg "den glada månen" jag pratade om? Jag lyckades få en bild på den här om kvällen! 

Jag är fortfarande fascinerad över att månen är "felvänd" här på andra sidan jordklotet..

Nu har jag bara 12 dagar kvar i Windhoek/Namibia som mestadels kommer bestå av plugg och sedan bär det av för några dagars turistande i Kapstaden i Sydafrika innan det är dags för den låååånga (nu efterlängtade) flygresan hem. 

Ses snart Sverige! 

Grön pool, bowling & gokart

Blev visst inte så många pass gjorda på sjukhuset denna vecka.. Jag har bara jobbat två dagar. Men eftersom vi bara har några få pass kvar och ska vara här i två veckor till är det ingen panik. Denna vecka har jag behövt ta det lite lugnt. Men har lyckats använda min tid till att plugga, så det känns skönt!

Såhär fin är vår pool.. Så bada går inte tyvärr. Kenton håller på att fixa det nu så förhoppningvis kan vi använda den nästa vecka!! Utan pool blir det inget solande (det är för varmt om man inte kan doppa sig med jämna mellanrum) och utan solande blir det ingen solbränna! Hur skulle det se ut om jag kommer hem efter tre månader i Afrika och inte är solbränd liksom..det går ju inte! 

I går var vi ett gäng som åkte iväg och bowlade på kvällen, det var riktigt kul! Det gick sådär för mig dock..lyckades få några strike och några spärr, men det var långt ifrån min bästa bowlingprestation! Jag skyller på att man inte fick några bowlingskor utan spelade i sina egna dojjor.

Nu är jag nyss hemkommen efter att ha kört gokart. En av finnarna fyller år idag så vi firar honom genom det och en grillkväll. Banan vi körde på var mycket mindre än jag är van vid men fart är ju alltid fart och det fanns en sträcka där man kunde gasa på lite extra, så jag hade kul! Trots att jag inte vann..

Ikväll är det alltså grillning som står på schemat och i morgon kväll blir det mest troligt jobb.

Så ja.. Grön pool, bowling & gokart får väl sammanfatta de senaste dagarna. Jag räknar ner..19 dagar kvar tills jag är hemma i älskade Sverige igen. Längtar!